Att va ensam om en graviditet
2015-08-02 @ 14:57:00
Gravid
Jag har hört folk säga "gud vad jag beundrar ensamstående föräldrar". Jag har hört att det är urjobbigt att ta hand om ett barn på egen hand och jag har hört att jag är självisk som behåller mitt barn utan att en pappa finns med i bilden.
Det enda jag kan säga om den självsika biten är att alla tycker olika. Alla ser situationen från olika synvinklar och på olika sätt och jag förstår varför folk tycker jag är självisk. Dock anser jag inte mig själv vara det, jag skulle aldrig behålla henne bara för min egen skull, det hela handlar om så mycket mer och om helt andra saker. Men det är en annan historia.
Kring delarna att det är svårt att vara ensamstående och att det är extra tufft har jag inte mycket att säga till om än. Dels för att jag inte är mamma än så jag vet inte hur det är och dels för att jag inte har en partner att dela föräldrarskapet med så jag vet ju inte om det är lättare eller tuffare. Men ja, självklart har jag mina aningar. Självklart är jag beredd på det värsta och självklart är jag beredd på att jag kommer få ge upp mycket av min vardag till en början. Men jag kommer försöka ta en dag i taget, jag vet ju inte mycket om föräldrarskap än eftersom hon inte är född än och jag vet inte om hon kommer vara en lugn lite flicka eller en hysterisk en som aldrig låter mig sova. Jag har ingen aning, så att vara ensam om graviditeten och att vara ensam som förälder är nog två helt olika, skilda saker.
Att vara ensam om graviditeten kan jag i alla fall säga SUGER! Det är jättehäftigt att vara gravid och ja, ni vet ju allt vad jag har sagt. Jag älskar att vara gravid och allt som har med graviditeten att göra. Samtidigt som jag längtar nåt enormt efter min lilla prinsessa så är det en del av mig som vill vara gravid betydligt mycket längre, just för att det är en så pass häftig upplevelse. Jag vet ju inte när jag kommer få va med om detta igen.
Men att inte ha en partner att dela hela upplevelsen med, det suger verkligen. Att berätta för mina föräldrar när jag kände dom första rörelserna känns inte alls som samma sak. Självklart har jag både familj och vänner som jag kan dela det här med, men det är inte ens i närheten av samma sak. Jag önskar verkligen att jag hade en partner här som kunde massera mig när hela kroppen värker, som kan ligga och prata med henne där inne och få oss att känna oss som en hel familj, en partner som jag kunde berätta alla häftiga saker för som skulle bli lika lycklig som mig över allt som händer. Listan kan göras lång. Det är ofta som jag känner att jag gärna velat ha någon här att dela allting med, istället har jag en liten bok där jag skriver ner allt. Jag har ingen specifik person att dela det med som känner likadant som mig kring graviditeten och det suger helt enkelt. Att vara ensam är verkligen inte kul.
Trackback
