Pappan - Svar på tal
2015-07-29 @ 13:54:00
Gravid
Jag har fått så extremt många frågor om det inte finns nån pappa med i bilden, vem pappan är, varför pappan inte är delaktig, varför jag valt att behålla trots att hon inte kommer få någon pappa osv osv... Jag har nog svarat på det mesta av detta redan men fick frågan "finns det ingen pappa?" senast igår så jag tänkte ta upp det i ett enskillt inlägg nu och berätta hur det ligger till.
Såhär är det.. I Januari/Februari nån gång så lärde jag känna en kille (R) som var nyinflyttad här, vi träffades genom bussen vi åker varje dag till skolan (eller ja, han tog studenten nu i Juni så som tur är åker vi inte tillsammans nästa år...) Vi började prata massor, umgås en del och han blev min lilla trygghet. Han var den som alltid lyssnade utan att ta nån speciell ställning, han fanns bara där för mig och stöttade mig. Han läste av mig redan efter att vi bara träffats nån enstaka gång och insåg väldigt fort att allt inte stod rätt till med mig och av nån anledning så gjorde det att jag kände nån sorts trygghet hos honom som sagt, det var lätt att prata med honom. Men vi var inte mer än vänner egentligen. Vi umgicks som vänner, pratade som vänner och såg varandra som vänner.
Men det slutade i alla fall med att jag, i Maj, plussade på stickan. Jag skrev till honom på en gång att vi behövde ses och snacka men han listade dock ut väldigt fort vad det gällde och ringde upp mig direkt. "Du tar väl bort antar jag?"
Nej. Inte en chans. Inte för alla pengar i världen. Inte för all lycka i världen. Inte för nåt. Aldrig i livet. Jag skulle aldrig kunna döda mitt egna barn. Oavsett vem pappan är, jag skulle aldrig kunna göra det. Punk slut. Jag stod fast vid mitt beslut och han valde helt enkelt sina framtidsplaner och drömmar framför sitt barn och valde då att inte vara en del av varken graviditeten eller föräldrarskapet. Det är tråkigt att han inte ser hur mycket D kommer lida av att inte få veta vem sin biologiska pappa är, att inte ha nån fadersfigur och att ev. få känna att hennes pappa övergav henne bara för hans egna drömmar. Jag tycker att om man sätter sig i en sån här situation så ska man ta sitt ansvar och det gör inte han. Över huvud taget.
Så nej, pappan finns inte med i bilden, D kommer inte få chansen att lära känna sin biologiska pappa som det ser ut just nu och ja hon kommer få växa upp utan honom. Tragiskt, jag vet, men tyvärr ser hans val ut så.. Jag lever dock fortfarande på hoppet om att han ska insé vad han gör och komma tillbaka, inte för min skull utan för hans dotters skull.
Trackback
